Mimo Style

Idag kände jag för att vara färgglad och finklädd.

Jag har på mig omaka vintage örhängen, topp från see by chloé och kofta från schumacher.

Cheri (Arnaud) har kommit hem från New York och hade med sig små presenter till mig, bland annat den underbara ringen från Marc Jacobs med parfymen Lola innuti. Parfymen doftar ljuvligt och ringen passar jättebra ihop med mitt armband från hervé van der straeten.

Det är inte tidsbrist som gör att jag inte bloggar utan ren ovilja och det är förmodligen mitt konstiga humör som hindrar mig. Igår var jag så fruktansvärt arg och irriterad, fastän jag har massvis med anledningar till att vara glad. Alla mina slutprov är till exempel över och om bara tio dagar kommer älsklingsbror och en kompis till mig. Igårkväll tittade jag på den nya filmen Lovely Bones, omedveten om att det var en obehaglig thriller. Den gjorde mig illa till mods så att jag var tvungen att möblera om och hänga upp en ljusslinga tvärs över hela sovrummet. Jag hade inte alltför obehagliga mardrömmar, men trevliga var de inte iallafall.

Guldarmband från hervé van der straeten

Tunika från Indiska anno 1990

Nu ska jag promenera längs rue du faubourg st denis innan Fanni kommer hit. Jag ska ta med mig kameran och förhoppningsvis blir det några fina bilder.

Igårkväll tittade jag på An Education, Grey's Anatomy och Une Parisienne med Brigitte Bardot, uppe på mitt loft! Förutom högar med modemagasin, gamla skolarbeten och vackra papperskassar finns där värme, madrasser, täcke, kuddar, mysfaktor, samt en underbar överblick av min lägenhet. Jag kände mig som en sexårig flicka igen när jag satt och dinglade med benen och bläddrade i gamla nummer av tidningen Lula. Det var jättemysigt och framkallade ungefär samma känsla som när man byggt en koja när man var liten. Än så länge måste jag hoppa upp via matbordet/skrivbordet men mina föräldrar ska kanske ta med en stege från Sverige när de kommer i juni. Jag vill inte ha någon ful och dyr metallstege som finns att köpa lite varstans utan en fin och charmig i trä.

Nu har jag kollat alla mail, avbetat en uppgift och ätit min lunch. Strax bär det av till skolan och jag kan inte tala om hur skönt det ska bli att bara sitta i lugn och ro och sedan ta emot mitt betyg i konsthistoria. Imorgon ska jag inte glömma att stänga av min väckarklocka som har ringt halv åtta två helger i rad. Förutom en inlämningsuppgift i flash och ett möte, ska jag enbart ägna helgen åt att äta gott och titta på filmer.

Jag är lite ledsen för att jag inte har tid att blogga så mycket, eller också har jag motivationsbrist. Det är bara så att jag knappt hinner med sakerna på jobbet längre (vilket är mycket positivt eftersom det innebär mer roliga uppgifter, men dock) och när jag har privattid på internet vill jag läsa massa andra bloggar. Igår hade jag två slutprov i skolan och jag fick maxpoäng i båda kurserna. Det är tokigt hur bra det har gått i skolan sedan jag började jobba vid sidan om. Det bekräftar ytterligare hur mycket bättre jag presterar då jag har mycket att göra. Nu ska jag jobba effektivt och ta igen det jag ligger efter med på kontoret.

Godmorgon! Jag har bara varit uppe i några ynka minuter, men redan hunnit spilla kaffepulver på spisen, golvet och mig själv. Sedan välte jag hela pressobringaren, fast som tur var hade jag inte haft på vattnet än och inget pulver åkte ut den här gången. Nu står kaffet och drar och så fort det befinner sig i min lilla kropp istället hoppas jag att allting ska gå bra. Jag har nämligen slutprov i fashion styling och styling publicitaire om två timmar.

Imorse hade jag mitt första slutprov för höstterminen och närmare bestämt mouvemements culturels contemporains. Det har varit mitt hatämne för trots att jag suttit allra längst fram på lektionerna, har jag inte kunnat hänga med. Jag har tappat intresset efter tre minuter och kommit på mig själv med att tänka på helt andra saker. Det var enbart en lektion som handlade om myten om Parisiskan som jag tyckte var intressant. Jag är ju så förälskad i (och fascinerad av) Paris med sina Parisiskor så det var en glädje att insupa all information jag kunde och titta på filmsnuttar med Brigitte Bardot. Hur som helst så var det mycket mer komplicerade saker än så vi skulle ha prov på och dessutom var det ett oralt dubbelprov.

Fanni och jag försökte plugga lite i helgen, men det gick inte speciellt bra eftersom hon hellre ville titta på Nicole Richies klädkollektion och jag var inte den som insisterade. Sent igårkväll gick jag dock igenom de flesta presentationerna och inatt hade jag en mardröm om provet och min lärare. Hela morgonen ägnade jag åt att försöka acceptera det faktum att jag inte skulle bli godkänd i den här kursen och istället för att stressplugga utanför förhörssalen som mina klasskamrater, tog jag några djupa andetag. Vi får lov att ha underkänt i två kurser per läsår och ändå ta examen så längde det inte är våra huvudämnen. Väl under förhöret slängde jag ur mig alla citat och innebörder jag kunde komma ihåg innan läraren knappt hunnit ställa frågorna (på så vis skulle jag undvika att inte kunna svara på någonting, tänkte jag). Det var trots allt mer av den komplicerade franska filosofin som hade fastnat än vad jag hade trott för i slutändan fick jag maxpoäng i hela kursen. Vad som gjorde mig så chockerad (förutom att jag inte trodde att jag förstod någonting) var att min lärare inte alls är givmild med betygen. På min första redovisning som jag var nöjd med fick jag knappt godkänt och de flesta i klassen blev underkända i kursen. Nåväl, nu behöver jag inte tänka på det ämnet mer för resten av mitt liv.

I lördags spenderade jag hela dagen stående på mässan för artistiska utbildningar. Det var inte helt outhärdligt fast mycket tröttsamt (tacka vet jag utställningskortet som gjorde att man fick kaffe, champagne och kakor). Skolan betalade lunchen så Fanni och jag till ett sushiställe där jag åt tjugo delikata sushis (maki lax, maki tonfisk, california lax och avokado). Förra året köpte jag en seg baguette inne på mässan för jag visste inte att vi fick lov att gå ut. På kvällen var det en avslutningsfest för coutureveckan på Champs Élysées i samarbete med en fotoutställning men jag var för trött för att ta mig dit. Dock fick jag en inbjudan till en mysig middag hos en kompis och gick dit istället. Vi lagade stek med klyftpotatis och drack förstås massvis med rödvin och avslutade med baguette och krämig ost. Jag älskar att alla dessa klyschor som faktiskt är sanna. Söndagen spenderade jag i pyjamas hela dagen, Fanni kom förbi en stund och sedan städade jag, samt läste Vogue Paris som jag ännu inte hunnit ta tag i. Nu är helgen över och jag måste göra mig iordning och gå till jobbet.

Jag har skrivit ihop ett långt inlägg och förklarat vad jag är så glad över, men nu är jag tveksam till om jag verkligen borde berätta innan någonting är säkert. Därför avvaktar jag med nyheten, gör det förbjudna istället och går och lägger mig med min dator för att somna till en film.

Jag har visst varit borta från bloggen så pass länge att de hunnit ändra om utseendet (för oss som loggar in och bloggar alltså). Jag har varit mycket upptagen med viktiga uppgifter på jobbet och försökt varva plugg med vardagssaker. Det tar nämligen tid att göra dessa primära ting som att laga mat, duscha, dammsuga, diska, handla med mera. Idag hade jag den sista lektionen på höstterminen, vilken innefattade ett skriftligt prov i konsthistoria. Jag hade inte hunnit förbereda mig riktigt så mycket som jag hade önskat, men presterade bra trots allt. Nu resterar enbart slutproven och sedan påbörjar jag min sista termin på universitetet! Imorgon ska jag jobba hela dagen på mässan för artistiska utbildningar och prata om Istituto Marangoni. Jag gör det enbart för att jag blir återbetalad en pytteliten del av skolavgiften, men alla småslantar är till min fördel. Iår är jag dock så lyckligt lottad att en av mina bästa vänner även kommer att vara på plats.

Ikväll gick jag och Arnaud förbi Requiems pressvisning, tog ett glas champagne, åt en macaron och hälsade på Sandra.

Minako tittade förbi och hade en tjusig clutch från Christian Louboutin. Jag måste säga att ett litet glas bubbel rive gauche på onsdagkvällen var inte helt tokigt. Nu borde jag absolut påbörja plugget inför mitt konsthistoriaprov på fredag, men lite mer mat och internet känns mer lockande. Appropå mat så lagade jag frästa räkstjärtar i olivolja, chilipulver, svartpeppar och hackade vitlöksklyftor tillsammans med gnocchi, vilket var underbart gott (dock kände jag hur det stank vitlök i lägenheten när jag kom hem från cocktailen)!

Natalia Vodianova, Alexa Chung, Hilary Swank, Alice Dellal, Margherita Missoni, Carine Roitfeld, Emmanuel Alt, Eva Herzigova, Abbey Lee, Anja Rubik, Snejana Onopka, Isabeli Fontana, Eniko Mihalik, Olivier Zahm, Natacha Ramsay, Mélanie Laurent, Romain Duris, Garance Doré, Charlotte Gainsbourg, Micky Green, Mark Ronson, Suzy Menkes, Nora Arzeneder, Joana Preiss, Julie Depardieu och Audrey Marnay var en bråkdel av de celebra människor jag träffade i måndags.


Under genrepet ställde sig Natalia Vodianova precis bredvid mig (exakt hur nära kan ni ju själva se på bilden av hennes spexiga skor), men jag kunde inte låta bli att fascineras mer över modellerna på catwalken. Anja Rubik, Abbey Lee och Snejana Onopka vandrade längs catwalken med sina perfekta dockansikten och gav mig andnöd.

Charlotte Gainsbourg repade inför konserten hon skulle genomföra efter showen. Innan det riktiga uppträdandet tvingades alla fotografer att gå ut ur lokalen för att hon inte ville bli fotograferad.

Mark Ronson och jag på efterfesten där han djade (vilken godbit han är och så bra musik han spelar!).

Jag har aldrig sett så många stjärnor i hela mitt liv och än mindre i samma lokal. Det kändes helt overkligt när Hilary Swank gick förbi och log åt mig, att trängas kind mot kind med Alexa Chung och Alice Dellal, gå på toaletten direkt efter Natalia Vodianova, att Margherita Missoni satte sig i mitt knä och spillde ut espresso på mitt ben, att prata med Olivier Zahm och Natacha Ramsay etcetera.

Klockan fyra infann jag mig på hotell Ritz för att förbereda den stora showen. Jag hängde lite i salongen där Natalia Vodianova gav intervjuer, för det var samma rum som de små bakverken och drickan fanns i. När vi hade klistrat på alla namnlappar på första och andra raden gick vi upp till ett hotellrum för att vila oss lite. Arnaud och jag fjantade oss i duschen som vanligt och stal alla produkter från la prairie vi kunde komma över. Vi kan snart skapa ett helt album med bilderna från våra olika hotellbesök runt om i Paris.

När alla hade anlänt för visningen var lokalen fullsmockad och vi hade behövt en dubbelt så stor sal som Ritz simmhall. Dessvärre var det så många celebriteter där så att de flesta tittade på vilka som satt mitt emot eller bredvid dem, snarare än på underklädeskollektionen. När allt var slut gick vi längs röda mattan till huset intill där det anordnades ett cocktailparty. I början sprang alla och trängdes i hopp om att roffa åt sig delikata kanapéer och gula änkan-champagne.

Sedan inleddes VIP-middagen då de största stjärnorna samlades kring borden och avnjöt en festmiddag, varpå de andra rummen blev betydligt mycket tommare. Efter en stund började Mark Ronson dja och vi dansa. Margherita Missoni snurrade bredvid mig, men de andra VIP-gästerna stannade i middagsrummet intill. Det var för det mesta när man behövde gå på toaletten som man sprang på alla kändisar, som även de behövde uträtta sina behov.

Fram emot klockan ett var jag redo att gå hem. Jag hade ont i magen av all bubblig champagne och olika smårätter jag fått i mig och fötterna smärtade något fruktansvärt. Jag lovade mig själv att inte gå i klackar på en månad, men redan idag bröt jag det löftet. Jag är hemskt ledsen att det inte blev så många bilder med min egen kamera, men jag hade helt enkelt inte någon lust att fotografera (plus att under modevisningen hade jag inte ens kameran på mig). Det kändes sjukt odelikat att göra som somliga och vänta med kameran utanför toaletterna, någon respekt och värdighet får man visa tycker jag. Dessutom kan vi ju hoppas att jag i framtiden kommer att röra mig i samma kretsar så att det kommer fler tillfällen.

Om det är någon speciell person ni skulle vilja veta något skvaller om så bara fråga och så ser vi om jag sitter på något av betydelse. Att Olivier Zahm och Natacha Ramsy grovhånglade på dansgolvet är knappast chockerande, men en och annan it-girl var minst sagt berusad och en manlig designer gick in på toaletten med två tjejer samtidigt.

I söndags var jag på Première Classe-mässan där designers ställer ut sina kreationer för köpare och press. Jag åkte främst dit för att hälsa på min kusins fru Vicki och smyckesdesignern som jag samarbetar med, men passade förstås på att göra en liten tur för att upptäcka nya kreatörer, samt hälsa på designerna som vi jobbar med på kontoret. Ovan kan ni se Vickis underbara REthoughts ring, skapad av återvunna material.

Söndagen startade med en dundermysig frukost på le pain quotidien (rue montorgueil den här gången) tillsammans med Maria och Tove som var på besök i Paris. Jag som är van vid salt frukost, det vill säga smörgåsar med ost, tartex, köttpålägg eller avokado, fick en rejäl sockerchock och koma efter pain au chocolat och smörgåsar med aprikosmarmelad, jordgubbssylt och chokladpålägg. Petit déjeuner är oftast söt så jag föredrar brunch eller lunch. Stället är iallafall fantastiskt mysigt och brödet ekologiskt och jättegott. I Paris finns även le pain quotidien på place du marché saint honoré, rue de varenne och rue de archives.